Vardagsstressen

Nu när jag inte tänker och skriver så mycket om viktminskning, så har mina tankar kommit in på min vardagsstress och hur man kan göra det lättare för sig. Varför ser man inte varningssignalerna innan det är försent. Varför lyssnar man inte på sin kropp? Varför äter vi oss feta och sjuka?

Jag kan säga att jag själv slängde i mig, det ena och det andra, utan att tänka efter vad jag stoppade i mig.

Det jag skrev om tidigare om statussuppdateringsstressen, den är egentligen inget om man jämför den med vardagsstressen.

Man skall vakna tidigt innan man ens vill vakna. Kroppen skriker STOPP, men man forsätter fram. På vägen till jobbet, så är folk så stressade i sina bilar, att dem gör otroligt dumma omkörningar som dem säkert inte hade gjort om dem inte var stressade. På jobbet är det stressade föräldrar, som lämnar sina trötta barn som behöver en famn att sitta i. Hur stressad blir kroppen av det här? Sedan hela dagen med hög ljudnivå och fullrulle.

På hemvägen skall det hämtas barn och handlas. Sitta i långa bilköer och se ännu dem som gör dumma saker i trafiken för att dem är så stressade. Hemma sent och man är trött och orkeslös.Hem och plocka undan allt som man inte hann med på morgonen. Laga mat, äta,diska och umgås med familjen. Sedan är det läggdags och så rullar livet på.

Läste häromdagen om att stressade mammor kan ge feta barn. Det kan ni läsa om här

Vad ger vi för liv till barnen och oss själva. Det är inte konstigt att ohälsan ökar i Sverige. Alla har det stressigt idag. Barnen i skolorna, personalen och all stress som är runt omkring oss. Sedan all stress för allt vi inte hinner med på veckorna för att vi jobbar så mycket. Det skall man hinna med på helgerna och en massa annat.När kan man bara få vara? .Men det är min vardagsstress, men nu stannar jag upp ibland när jag börjar känna mig stressad. Gör något som jag tycker är kul. Då är det oftast lättare att ta tag i sådant som inte är lika roligt.

Ett tips om ni har småbarn. Att bara vara en stund,när man precis kommit hem. Prata och kramas och fråga hur dagen har varit innan du börjar med matlagningen. Låt barnen hjälpa till. Småbarn älskar att hjälpa till, det är värre med stora 😉 Men fortfarande så tar jag mig en stund innan matlagningen och bara pratar med mina tonårsbarn. Det har blivit våran grej och det känns skönt.

Varför hålla på och skynda när man blir sjuk av det? Vi behöver en kram och någon som lyssnar,om hur dagen har varit. Det är skönt när man själv har en vän, som kan lyssna på det man har att säga.

 

Lite fria tankar, från Gottelisas vardag.Kram på er alla 🙂

 

Annonser