Så skönt att sockerkicken är borta

Den som har kännt sig beroende av socker vet vad jag pratar om. Det var innan mitt LCHF-liv som jag mådde så himla bra av socker. Det gav mig en enorm kick för stunden, den höll inte i sig så länge. Men till slut så mådde jag inte så bra av att äta socker, jag höll på att äta mig sjuk.

Men det som är skillnaden nu efter två år med LCHF, är att jag inte får samma kick längre. Det mesta satt ju i min hjärna och det tog lång tid att bli av med. Men nu när jag gör något avsteg som med en Lussekatt så fick jag ingen känsla. Tyckte faktiskt inte om det längre. Men min hjärna minns det som att det var jättegott.

Massor av julgodis överallt och vet ni, jag blir inte sugen. Jag köpte hem en pepparkaksburk för en månad sedan och ingen äter här i mitt hus. Det skulle aldrig ha hänt innan vi gjorde den här livsstilsförändringen.

Så det sovande sockermonstret som jag har i mig kommer jag att se till att det aldrig vaknar till liv igen. Jag kan äta lite mörk choklad, nötter och vara jättenöjd med det, jag behöver inte stoppa i mig en massa socker för att må bra.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s